LVM Allmänna råd
Textstorlek: [+] [-]

Lagtext

Dokumentation

Uppgiftsskyldighet

Myndigheter som enligt 6 § första stycket LVM är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon behöver vård enligt LVM är också enligt 7 § andra stycket LVM skyldiga att lämna socialtjänsten alla uppgifter som kan vara av betydelse för en sådan utredning. Det gäller också i de fall myndigheten i fråga inte känner till att missbrukaren är i behov av tvångsvård. Myndigheter som omfattas av anmälningsskyldigheten har således också uppgiftsskyldighet. Denna skyldighet gäller inte myndigheter inom hälso- och sjukvården.

Läkares anmälningsskyldighet är begränsad till de fall missbrukaren inte kan beredas vård av läkaren eller i övrigt inom sjukvården. Med läkarens anmälningsskyldighet följer också en skyldighet att lämna uppgifter om det förhållande anmälningsplikten omfattar. Denna uppgiftsskyldighet är alltså inte lika vid som den som gäller för anmälningspliktiga myndigheter enligt 6 § första stycket LVM. Om läkaren anser att vårdmöjligheterna inom sjukvården är tillräckliga, föreligger ingen anmälningsskyldighet. Föreligger däremot inte sådan vårdmöjlighet, är läkaren skyldig att göra anmälan och på förfrågan av socialnämnden uppgiftsskyldig beträffande den som antas vara i behov av vård enligt LVM.

I sekretesslagen finns dessutom en bestämmelse som reglerar möjligheten till uppgiftslämnande också i vissa situationer när det inte föreligger uppgiftsskyldighet. Enligt denna bestämmelse hindrar inte sekretessen att uppgift om en enskild missbrukare eller om hans närstående lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att missbrukaren skall få nödvändig vård, behandling eller stöd (14 kap. 2 § sjunde stycket SekrL). När det gäller missbrukare skall det vara fråga om ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel samt att missbruket skall vara allvarligt och ha en viss varaktighet. Missbruket behöver dock inte vara så allvarligt att samtliga förutsättningar för tvångsvård är uppfyllda. Sekretesslagens bestämmelser innebär inte att de berörda myndigheterna har uppgiftsskyldighet.