Syftet med vården
När är LVM tillämpligt ?
Ålder
Typ av missbruk
Fortgående missbruk
Vårdbehov
Vårdbehovet kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på annat sätt.
Hälsoindikation
Social indikation
Våldsindikation
Gravida kvinnor med pågående missbruk
Anmälningsskyldighet
Läkares anmälningsplikt
Uppgiftsskyldighet
Utredning och ansökan om vård
Socialnämnden inleder utredning
Utredningen
Läkarundersökning och läkarintyg
Polishandräckning
Avslutning av utredning
Delegering av beslut i LVM
Kompletterade beslutanderätt
Ansökan om vård
Ansökan om plats på LVM-institution
Snabbchecklista för ansökan
Dom verkställighet tidsräkning
Effektiv vårdtid
Sjukhusvård under LVM-vård
Efter LVM-vården
Omedelbart omhändertagande
Socialnämnden beslutar om ett omedelbart omhändertagande
Beslut
Verkställighet/handräckning
Beslutet underställs förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten prövar beslutet
Kommunicering enligt 16 § LVM
§ 13 upphör att gälla
Socialnämnden återkallar beslutet om omedelbart omhändertagande
Tidsfrister
Snabbchecklista för omedelbart omhändertagande
Begär dom direkt - tjäna pengar.
Processen i förvaltningsrätt och kammarrätt
Processföring
Muntlig förhandling
Förhör
Sakkunnig
Överklagande till kammarrätt och Regeringsrätten
Verkställighet
§ 27 placering
Hälso- och sjukvård i SiS verksamhet
LVM-vårdens upphörande
Vård enligt LVM eller LPT?
Hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens ansvar
Kommunerans ansvar för missbrukare med psykisk störning
Avgränsning mot och samarbete med den psykiatriska vården
Psykiatrisk tvångsvård
Huvuddragen i LPT
LVM och eller LPT
Tillsyn
Bestämmelser om handläggningen
Skyndsamhet
Förvaltningsrättens tidsfrist vid § 13 omhändertagande
Rätten till muntlig förhandling
Delgivning
Rätten till offentligt biträde
§ 13 omhändertagande gäller omedelbart
Åtalsprövning och överlämnande till särskild vård
Lagtext
Allmänna råd
Dokumentation
Förhör
Rätten får förordna om förhör med vittne eller sakkunnig (25 § FPL). Förhöret får hållas under ed. I fråga om förhör hänvisar FPL till bestämmelser i 36 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. Dessa innebär bl.a. att närstående till missbrukaren inte är skyldig att vittna (36 kap. 3 §) samt att vissa uppräknade personer med tystnadsplikt, t.ex. läkare, inte utan samtycke från den enskilde får höras som vittne om sådant som i deras yrkesutövning har anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit (36 kap. 5 §). Bestämmelsen gäller inte socialarbetare.
Vittnesförhöret inleds i regel av den som har begärt det. Vittnet skall först ges tillfälle att på egen hand lämna sin berättelse. Om det behövs får frågor ställas. Motparten får sedan höra vittnet. Därefter kan rättens ledamöter ställa frågor. Ledande frågor får inte ställas av den som inleder förhöret. Motparten får dock ställa ledande frågor för att undersöka om vittnets berättelse stämmer med det verkliga händelseförloppet. Vittnet är inte skyldigt att dra några slutsatser angående förhållanden i det mål som är föremål för prövning. Om vittnet uttrycker rädsla eller det finns någon annan orsak att anta att vittnet inte fritt berättar sanningen på grund av att en viss person finns i förhandlingssalen, får rätten bestämma att denne inte får närvara vid förhöret (36 kap. 17 och 18 §§).